I förra veckan passade jag på att se jubileumsutställningen på Millesgården till minne av att Carl Milles föddes för 150 år sen.I den här utställningen får man lära känna Carl Milles – en kreativ och fantasifull konstnär som använde sig av både humor och allvar. Han var en spännande person, full av motsägelser, och både hans liv och konst väcker frågor. Här visas runt 70 skulpturer i brons och originalgips, flera som aldrig tidigare visats. Det ger en unik inblick i Milles värld, där lekfullhet möter allvar, fantasi blandas med tro och där dröm och verklighet går hand i hand. Alla verk kommer från Millesgårdens egna samlingar och det här är ett sällsynt tillfälle att få se delar som annars brukar ligga undangömda. Resan gick så klart genom en akademi i Paris (alltid Paris!) även för Carl, där han träffade sin blivande fru Olga. Han arbetade även med den kände konstnären Auguste Rodin. Ett särskilt bildspråk Guds hand. Jag älskar den här krukan som var med i Parissalongen (på bild.) Häftigt att få se ritningarna på Millesgården. Uppe i ateljén fanns fler verk än vanligt. Vackert sätt att visa upp originalgipserna på. Verktyg och en signatur. Jag hittar alltid något nytt inspirerande som jag inte sett förut. Klätterhortensia och en kolonn utanför det antika galleriet. Röda rummet är dekormålat! Har innan trott att det var i sten. Otroligt golv. Otroligt golv igen, och dekormålat, igen! Det är alltså såhär bra man ska bli på att marmorera... Me too Calle, me too hehe De maffiga vildsvinen på trappan. Något sånt kanske vi borde ha? Och denna kruka som jag drömmer om, med luktärt i. Tack för en inspirerande titt Millesgården!
