Vi är inne i en jobbig period med renoveringen - ännu ett nytt dåligt besked som kan bli kostsamt vilket gör att vi båda darrar lite på manschetten. Det är tur att vi har mina föräldrar med oss i projektet då, att bolla med och få stöd av. Även Oscars föräldrar som gärna hjälper till. På de nya husproblemen har vi börjat inskolning på förskola för Florence (andra veckan) då hon ska gå ett par förmiddagar i veckan framöver, och igår blev hon så klart förkyld och vi med henne. Stackarn får också nya kindtänder samtidigt. Så ledsen och otröstlig som hon var igår/i natt har hon inte varit på många många månader. Det var hemskt.Idag känns allt lite bättre, dagen bjöd på det vackraste av höstväder (solsken och guldiga löv som singlade ned) och alldeles för prematurt juligt fika som Oscar köpt hem. Egentligen vet jag att det inte är någon fara - Florence kommer att bli frisk snart, förskola kommer att bli en invand rutin för alla inblandade och husproblemen kommer att rätas ut så småningom. Vad jag ska göra i vår kanske också får ett svar snart. Så länge får jag dricka mycket te med honung, gå promenader i solsken när det bjuds och andas.
