Nu är det gjort, vi har tömt vår sålda lägenhet på Karlbergsvägen och överlåtelse gjordes i fredags till de nya ägarna. Ett kapitel stängs och ett annat börjar! Det känns vemodigt på ett sätt då vi trivts så himla bra på den gatan och i lägenheten, men samtidigt också som att vi äntligen är fria. Fria från att kånka bebis och hund upp och ned fem trappor flera gånger om dagen. Men visst är minnen inpräntade i oss från händelser i den här lägenhet; vi hämtade hem Vofflan bara några månader efter att vi flyttade in, pandemin kom 2020, jag förlorade familjemedlemmar, vi gifte oss, vi slutade och började olika jobb och väntade barn. Och så kom Florence och förändrade allt, och det var hit vi kom hem från BB. Oändliga nätter och ljusa dagar, högt upp bland tysta takåsar. Jag har också skapat här, både åt mig själv och andra. Brudklänningar, upcycling, textila accessoarer av ekologisk bomull och vackraste sammet. Fyra terminer av keramik i studion runt hörnet, t om egen sömnadsstudio i källaren ett tag. Något annat som också bidrar till känslan av att en sten släppts är att nu har vi bara en bas tills vidare. Vi bor i flygeln på gården där jag växte upp, vi har inte längre saker utspridda över landet och för ett ögonblick pendlar ingen av oss. Nu får vi rota oss ett slag. Jag kommer fortsätta arbeta i Stockholm i höst, kanske en eller två dagar per vecka vilket känns perfekt när jag fortfarande är mammaledig. Jag släpper inte taget om staden och mitt älskade jobb som modedesigner.Men nu, i juli och halva augusti, ska vi landa. Sortera vårt bohag, starta upp projekt Villa Aurora för vår del och ta över stafettpinnen från mina föräldrar och få nya bollar i rullning. Det känns peppigt och tryggt. Tack för allt Karlbergsvägen, nu väntar ett nytt äventyr!
