Vi sitter i bilkö nånstans i höjd med Nürnberg när jag skriver detta, i går började vi vår resa hemåt genom fantastiska Sydtyrolen med vackra, snöklädda berg och gröna skogar runtom motorvägen. Nu längtar vi hem. Inte bara hem som till Sverige, utan även efter en trygg, harmonisk punkt för vår lilla familj. Jag hoppas att det så småningom blir huset. Ibland känner jag mig osäker, ibland känns huset lite som ett spektakel med så stort intresse. Mycket mitt eget fel, då jag valt att säga ja till förfrågningar som kommer in gällande huset. Men jag har inte aktivt sökt upp något förutom den här bloggen, där jag kan styra innehållet själv. Jag hoppas i alla fall att vi kan balansera att bjuda in till att dela resan med huset med att få lugn och ro och en egen plats. Det längtar jag efter nu! Annars får vi väl sätta upp världens största häck hehe.Vi längtar också jättemycket efter vår hund Vofflan, som haft det lugnt och skönt hos Oscars föräldrar hela månaden lång. Hon kanske inte har saknat vårt runtflängande dock. Jag tror att det är därför jag ser fram emot juli så mycket - juni kommer bli superintensivt med många resor Sthlm-Skövde-Gbg och även utomlands för Oscars del. I juli hoppas jag att vi får landa alla tillsammans på vårt lantställe och bara ta det lugnt. Vad längtar du efter?
