Hej! Vi är i sommarhuset hos mamma och pappa och packar och donar för fullt. Etapp ett var att ta sig hit, från Stockholm. Det är ljuvligt väder så min man Oscar vill helst vara utomhus, hunden likaså. Han städar bilen, hon tittar på. Jag packar och tvättar inomhus, men sitter nu och vaktar Florence som snart tupplurat i två timmar och tänker därför att jag skriver en rad här. Det är pirrigt och peppigt inför resan, men också någon sorts ledset fladder i bröstet. Jag tror att det är en rest från påsken, från att ha suttit själv mitt i natten i ett akutrum med persiennerna neddragna så att min lilla febervarma bebis kunde sova. Det är högt och lågt; i natt låg jag vaken och skrev ett så bra inlägg i hjärnan om Elle-galan, om outfits som borde ha burits (som hade passat temat modets lekfullhet bättre). Ibland kanske jag ska whip out min master i contemporary fashion design, graduating with distinction och bara sprida lite kunskap? Ibland tänker jag att jag ska skriva om mode, men så fastnar jag totalt. Det är som att be en tandläkare skriva om tänder. Ju mer jag vet desto mindre vet jag att jag vet. Om ni förstår.Vi ska snart grilla med hela min familj på mina föräldrars altan. En pandemihistoria som blev stor som en dansbana. Den har blivit mycket använd och vetter mot solnedgången. Det blir en fin upptakt innan vårt ett månad långa äventyr ska börja.Jag hoppas att jag kan fortsätta blogga som jag gör i dagsläget under resans gång, minst fyra gånger i veckan och ofta mån-tors + söndag. Fredagar och lördagar är lediga, för då är det lite färre som tittar in här. Ni har ju bättre saker för er då 🥰
