I söndags var vi på väg med tåg från Skövde till Göteborg efter att dagen innan ha flyttat ur vårt förråd på femte våningen här i Stockholm med hjälp av mina föräldrar och Oscars bror och hans flickvän. Vi körde bil ner till Skövde, fyra och en halv timme och var framme vid halv åtta. Lördagskvällen i Skövde spenderades sen på barnakuten då Florence igen fått oförklarliga feber (men lyckligtvis ingen inflammation denna gång) och på morgonen efter var vi alla möra efter många dagar med dålig sömn, flyttförberedelser och logistik en masse. När vi till slut satt på tåget, som sakta rullade ur stan såg jag en glimt av vår villa och jag fylldes av en enorm tacksamhetskänsla, av trygghet och av lättnad. Jag grät en skvätt och sa till Oscar att det känns som att allt kommer att bli bra. Inte bara bra, utan toppen. Vi kommer att hitta vår plats, med trygghet och nära till våra familjer som vi får så mycket hjälp av nu. Vi hade aldrig klarat flytten utan dom, och vi hade aldrig klarat gårdagen i Göteborg som var fylld av TV-inspelning med SVT och inspirationsboost deluxe utan Oscars föräldrar som så snällt hjälpte med passning av Vofflan och Florence. Våra familjer är våra hjältar och vi är så tacksamma! Väl i Göteborg gick vi en fin promenad med hela gänget för att kolla trädgårdsinspiration. Finns mycket fint runt Hinsholmen! Gullig vovve och svärfar. Så fint med vresrosorna som vajade i den starka vinden och havet som glittrade bakom. Till middag bjöds vi på en macka som Oscar önskat - med kyckling, parmesan och basilikasås som var en klassiker när han var barn. Mycket god! Svärmor Eva-Lena dukar alltid så fint. Sen satt vi ute på deras altan en stund innan solen gick ned och det blev aprilkallt ute. Och nästa dag började med ett fantastiskt äventyr ute på Gunnebo slott. Tacksam för det med!
